så mycket som tröstas tystas lugnas med alkoholen.
barnen döljer och smyger tassar på tå slätar över.
mina jular firades med varma trygga mamma och min bror. mat julklappar ljus i särskild trebent ljusstake julklappsutdelning absolut ingen tomte sånt hokuspokus trodde inte vi på inte. senare på kvällen lugn tv-tittning.
pappa träffade jag på lillejulafton (23:e december) hemma hos farmor och farfar och när farmor dog när jag var 7 så var det jag, farfar och pappa kvar. ensligare, stort tomrum efter glada sjungiga farmor.
obligatoriska alladinasken fick jag av farfar och ett kuvert med oftast 50 kronor. pappa fick jag nån julklapp av, det kändes alltid som han valt julklapp till mig med omsorg.
pappa träffade jag alltid tillsammans med farfar och farmor när jag var barn, mamma litade absolut inte på pappa, att han skulle vara nykter att han kunde ta hand om mig själv. hon visste ju.
jag har alltid varit tacksam mot min mamma att hon, jag och min bror flyttade ifrån min pappa när hans spritmissbruk tog över hans liv men jag har också alltid tyckt så synd om honom som lämnades och ilskan jag har över eller mer hade kanske, att han valde spriten framför oss, framför mig att han inte älskade mig mer är spriten, den ilskan kunde koka en ocean.
fast jag visste att han älskade mig väldigt mycket och skämdes över att han var som han var.
så hans kärlek till mig och mammas kärlek till mig och min brors omsorg om mig är stora styrkor för mig. i mig kvar att hämta kraft från.
så tänker jag nu. en tacksamhet. tack fina ni, ni gjorde så gott ni kunde och det räcker gott.
mammas favoritjulsång:
med jussi det skulle vara jussi.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar